8 februari 2009

Livet

Någon har dött i natt.
Någon har tagit sitt sista andetag.
Någonstans blir morgontidningen inte hämtad idag.
Någonstans finns den som skall ta emot ett sorgligt bud.
Någon har vakat i natt, suttit stilla i natten, oroats, väntat, hoppats.

Någon har fötts i natt.
Någon har lämnat sitt trygga mörka innanhav där han fått sin näring genom en tunn livlina.
Någon har fått navelsträngen avklippt.
Någon har tagit sitt första andetag. Bländats av ljuset.
Någon har tagit emot ett barn i natt.
Någon har gråtit glädjetårar över livet.
Någon har älskat i natt, någon har blivit slagen.

Många har legat vakna i natt; i ångest över ensamhet.
I oro
i hopplöshet.
Någon har vankat fram och tillbaka i natten, bärande på gråtande barn.
Någon har fått sin nattsömn störd.
Någon har oroligt väntat på sitt barn i natt. Att det ska komma hem.
Mobiler har ringt i natten. Mammor som oroar sig, ungdomar som roar sig - bara en liten stund till.

Somliga har arbetat i natt, funnits till för oss andra,
förlöst mödrar. Satt dropp, räddat liv; fraktat gods; övervakat staden.
De flesta har sovit i natt.
Drömt.
Drömmar har bearbetat tankar och känslor.

Morgonen är här.
En ny dag.
En annan dag än den igår.
Lite ljusare – men likadan.
Eller helt annorlunda beroende på vad natten fört med sig.

Vi stiger upp duschar klär oss.
Dricker vårt morgonkaffe.
Bläddrar i tidningen.
Åker iväg till våra dagliga sysslor.
Nickar lite till grannen.
Möter varandra i den nya dagen.
Morgontrötta människor på bussen.
Lågmälda eller tysta.

Vi ser varandra på utsidan.
Utan att ana vad var och en bär med sig efter natten.
Bakom tillrättalagda ansiktsdrag finns drömmar, tankar, fantasier.
Där finns tillbakahållen gråt eller skratt.
Någon bär på eftervärmen av en saknad vän.
Någon är förtvivlad bakom svarta ögonfransar.

Vi vet inte vad den andre bär med sig i sina hemliga rum.
Vet Gud?
Finns det något innersta rum dit inte ens Gud når?

Jag vet inte.

Men Gud finns hos den som gråtit i natt,
hos den som oroat sig, som har vakat eller sovit i natt.
Gud finns i vårt tomrum, i vårt liv.
Gud finns i nattens glädjetåraar
i nattens ångest
drömmar och vakenhet

Ser du Gud i mig
Ser jag Gud i dig

7 februari 2009

Filmjölk i TV:n

Jag har råkat få filmjölk i TV:n. En arbetskamrat trodde att jag pratade i metaforer när jag berättade det. Att det kanske var bilden som blivit lite mjölkig eller så.
men det är bokstavligt sant.
TV:n har fortfarande bra ljud - bortsett från att det knastrar oroväckande från dess innanmäte. Den har fortfarande bra bild - bortsett från att bilden blivit förvriden i övre vänstra hörnet.
De båda bieffekterna kan man väl leva med - bortsett från fruktan att apparaten helt oförhappandes skall implodera mitt i ett bra program - eller i ett dåligt också för den delen. Så nu tittar vi inte på TV längre hemma hos mig. Inte förrän jag hittat min stjärnskrivmejsel och skruvat isär eländet och rengjort rasket.
Är det bara hos mig man kan råka ut för spilld mjölk i TV-apparaten?