26 augusti 2008

Det är så trassligt allting!

Ja, livet fungerar väl bra, i det stora hela. Det är mest det vardagliga som trasslar till sig.

Rent bokstavligt trasslig är vardagen just nu.

Om man har en enda sladd - en enda - så att den inte har någon som helst möjlighet att trassla in sig med någon annan, då trasslar den in sig med sig själv.
Nu har jag inte bara en sladd. Musen, datorn, skrivaren, scannern, telefonen, adsl-modemet, lampan, mobilladdaren, skärmen, tangentbordet - alla har sladdar; sladdar och kablar som virvlar sig runt varandra och skrivbordsben och staffli och runt apparater o alla andra grejer. Det är kopplingar till elnät och telenät och till andra maskiner och förlängningsdosor hit och dit.

Varför levereras apparater med kablar på cirka fyra decimeter? Elurtag är sällan placerade så att det räcker. Så skaffar man förlängningskablar och ersättningssladdar och då är alla slutsålda utom den som råkade vara fem meter. Och sen ligger hela rasket och samlar damm under skrivbordet och i hörnen.
Och adsl-modemkablarna är så känsliga. Minsta lilla rörelse bland kablarna så förloras kontakten med Internet. Och rörelse blir det allt som oftast - hur ska det undvikas med en boxerfröken som snor runt så mattorna ryker.

Idag var det särskilt illa. Lyckades verkligen inte få kontakt med nätet. Hade ändå tejpat kabeln för att den skulle ligga still.
Kom på att jag nog har en annan kabel, samma sort fast något kortare och den kanske skulle sitta bättre utan glapp och alla överblivna sladdar av alla slag ligger samlade i en stor låda. Telefonsladdar, antennkablar, julbelysningssladdar, telefonlurar med spiralsladdar, laddare av olika slag, skartkontakter. Allt i en enda röra. Och det tog inemot en timme att reda ut dem bara för att konstatera att den eftersökta kabeln låg i en anna låda.
Men hittade den så småningom. Och käre tid så klumpig jag är när jag kravlar omkring. Ner under skrivbordet, dra ut kabel nr ett - fem meter lång, för att ersätta den med kabel två en halv meter lång. Detta tarvar ommöblering av apparaterna. Och saker rasar omkull när man drar i sladdarna och jag är verkligen allergisk mot damm. Och med nysningar i näsan tryter tålamodet. Irritationen stiger. Och var gång jag ska resa mig för att trycka på datorn för att se om den fått kontakt med nätet slår jag huvudet i skrivbordskanten.

Och när äntligen alla sladdar ligger på plats så lyckas jag ändå inte upprätta kontakt med Internet och det är bråttom nu för jag måste helt enkelt mejla en grej till tryckeriet.
Så visar det sig att det inte var kabelns fel - fast en dialogruta på datorn hävdar det. Jag har kopplat in en analog telefon i lägenhetens första jack. Adsl ligger i andra jacket.

Ut med telefonen och kontakt upprättades!

Sen har jag ett annat problem. Kanske någon vet hur jag ska bli av med det.
Jag har telias virusskydd i datorn. Det fungerar säkert bra. Men var tjugonde sekund ungefär dyker det upp en dialogruta som berättar att nu has detta eller detta bin blocked from acsessing the network eller nåt. I denna ruta finns en liten ruta som skall kryssas i om man inte vill få upp dialogrutan någon mer gång. Och jag kryssar i och kryssar i och lik förbaskat kommer den där rutan fram. Och var gång den kommer fram så blir det ett glapp i det som jag skriver.
Jag skriver ganska fort och använder rätt många fingrar, men jag tittar blint på tangentbordet när jag skriver och inte på skärmen. Sen när jag tittar upp så har bokstäver, ord, meningar fallit bort ur texten var gång det där meddelandet kommit upp. Bara för att jag låtit fingrarna gå, utan att se om det jag skriver hamnar där det ska.

Det är rysligt irriterande.

25 augusti 2008

Att mötas i ögonhöjd

Blev ombedd att skriva lite om vad jag menar med att mötas i ögonhöjd.
Ttror att det bäst illustreras med en betraktelse som jag skrivit tidigare.

Fula människor
De fula människorna vill inte lämna mig ifred! Jag kommer inte undan den där storvuxna kvinnan i solkig blus, med behåbandet nerhasat över armen och velourbyxan stretande runt den enorma baken. Hon luktar svett och billig parfym. Och hon garvar högt och glädjelöst.
Och han förföljer mig, han som kallas snuskgubbe för att han inte tvättat sig med någon reda på många, många dagar. Ögonen är bleka och vattniga. Han garvar inte, bara står där och glor.
Jag tycker inte om de där människorna. Och det gör ingen annan heller – inte ens de själva. Så jag låtsas att de inte finns. Och det gör alla andra också.
Vi förpassar dem långt bort i vårt medvetande. Själva försöker de hålla sig kvar någonstans i livets utkant, balanserande i marginalen. Kommer de oss andra för nära, så gör vi våra ögon blinda för dem. Men de lämnar mig inte ifred.
Var kommer den där snuskgubben ifrån? Hur förvandlades han från liten grabb till ful gubbe? Och kvinnan, när förvreds hennes skratt till ett garv?
Jag låter dem inte lämna mig ifred, för att jag innerst inne vet, att det egentligen inte är så stor skillnad mellan oss – mellan oss, så kallat vanliga människor – och dem som hamnat vid sidan av livet. Det är oroande och skrämmande. Tänk om jag vore en sådan som man vänder blicken ifrån. En sådan man inte orkade se på.
För innerst inne är vi lika. Vi föddes till livet med hopp och drömmar. Sedan gestaltade det sig olika för oss. Vi gavs olika möjligheter. Somliga har fått sin tid fylld av negativa förväntningar, medan andra har fått all den trygghet som alla borde fått.
Snart kommer höstmörkret att sänka sig ner över oss. Men vi bonar om oss inomhus, tänder ljus, varmt ljus som sipprar ut i kvällen, och den sene nattvandraren ser värmen från alla hem. Men för den som lever i en alltför torftig tillvaro blir natten lång. Den som står utanför all gemenskap kurar i mörkret, känner kylan komma krypande upp genom fotsulorna, upp i kroppen och krama ihop insidan till en gråsten.
Ljuset ska komma in i världen, står det i Johannesevangeliet. För den som står i mörkret anas kanske ljuset som en svag gryning. En rabbin fick en gång frågan hur man kunde veta att gryningen var kommen. Denne svarade då, att vi vet bara att natten har gått över till dag, då en människa kan se in i en annan människas ansikte och säga: ”Jag ser mig själv i dig.”
Jag vill inte se mig själv i en ful gubbe eller i en solkig, illaluktande tant; därför vänder jag bort blicken. Men kanske är det evangeliet handlar om:
Att Gud kom till världen genom Jesus Kristus. Han kom till dem som vi inte härdar ut att se och sa: ”Jag ser mig själv i dig.”

24 augusti 2008

Att starta en blogg

Jag borde vara expert snart. Detta är min tredje blogg på blogspot. Har dessutom gjort några försök på andra blogghotell. Och har även byggt åtskilliga hemsidor - både till mig själv och andra.
Men det är fortfarande en massa saker som jag inte förstår. Jag känner mig som en novis var gång. Det är tretton år sedan jag gjorde den första hemsidan. Utvecklingen har gått framåt sedan dess och jag hänger inte med. Då satt man med wordpad och skrev html-koder. Det var enkelt och okomplicerat. Nu är det en massa nya ord och termer som gör en rent snurrig i huvudet. Widget, feed, api, rss, pinga ... och en massa ord som jag inte ens minns eller ens vet att de finns.
Sen är det inte nog med det. Skulle ju vara kul om någon såg min blogg, fastnade och ville läsa vad jag skriver. Då inställer sig genast det största problemet:
Jag måste skiva.
Och jag måste helst skriva bra, intresseväckande nytt och fräscht. Men en massa bloggare skriver redan de saker jag skulle vilja ha sagt. Allt det som jag tycker och tänker finns redan skrivet i en rad utmärkta bloggar - några av dem finns länkade i kanten.
Och om jag nu verkligen skulle råka skriva ett intressant inlägg - vem skulle råka se det?
Bloggen måste ju synas. Och då kan jag lägga till en massa pynt i kanten, länkar hit o dit. Och så kan jag pynta till det hela med lite extraprål och rätt vad det är har jag suttit hela kvällen och grejat med själva utseendet på bloggen och ingen tid alls till innehållet - det som borde vara det viktigaste.
Idag har jag hunnit läsa en hel del på de brae bloggarna som jag länkat till, och en hel del på de dålige - de som ger adrenalinkickar men som jag verkligen inte tänker länka vidare till.
Jag har också utsmyckat bloggen med en liten grej som ska visa på en karta var mina 100 sista läsare kommer ifrån - en prick på kartan har jag fått, och det är jag själv!!
Och nu mitt i natten har jag suttit här och försökt placera min blogg i Kristianstad på bloggkartan.se
Vet i gudarna om det funkar. Vi får se.

Nästa inlägg jag skriver ska vara aktuellt, angeläget, provocerande, välskrivet och engagerande!
Eller, nej då blir det nog inte något på länge.

21 augusti 2008

Wimsa, eller kan en hund ha adhd?

Min "gamle" boxer blev nästan 14 år



Om jag tänker efter noga så var nog min förra boxer som allra värst vid ettårsåldern. Men man glömmer det, sen efteråt- efteråt när han fjorton år gammal har somnat in i kretsen av hela sin familj; matte, husse och alla "lillmattarna".

Hade bestämt att inte mer skaffa någon hund - en boxer kan vara ganska krävande. (Boxern är en fantastiskt rolig hund, men om man inte full ut delar dens humor, så kan det bli aningen arbetsamt). Och om man inte ska ha någon boxer, vad skulle man då ha???

En månad efter Zaks insomnande satt vi ändå där med en alldeles oemotståndlig liten boxerfröken i vår vård. Hur gick det till? Hur genomtänkt var det egentligen?


  • Wimsa heter hon! Ett år gammal nu. Slyngelåldern, trotsålder, tonåring.
    Wimsa kan:
  • Komma på inkallning - om hon själv vill det
  • Sitta vackert med framtassarna i luften - om matte äter på något riktigt gott

    Ligga plats - så länge hon själv vill och framförallt när hon inte vill gå längre för att det var roligare i hundhagen (då kan hon lägga sig plats mitt ute i gatan om så är)

    Hoppa över hinder - grindar, staket murar tycks inte vara några hinder alls egentligen

    Öppna dörrar oberoende hur handtagen sitter eller fungerar - gäller även grinden till hundburen

    linförighet, fritt följ, fot - så länge det inte finns något annat som verkar roligare i närheten.

    Slå framlängeskullerbyttor i soffan - ja, det är alldeles sant, fast inte på kommando utan för att det är roligt, eller det kanske bara råkar bli så i all yra. Men hon gör det verkligen, kör in huvudet mellan framtassarna och slår över.

Wimsa kan inte:
  • Vara ensam hemma i lugn o ro.
  • Låta bli frestande saker som råkar ligga i lagom höjd - dvs från golvet och ca två meter upp.

    Låta katten vara ifred

    låta kattens mat vara ifred

    äta sitt eget tråkiga torrfoder - däremot går det bra med sopor, pennor, smörpaket oboypaket, mobiltelefoner och strykjärn

Skulle fixa den fasta telefonen i morse - den fungarar dåligt. Ersatte den med en gammal hederlig analog modell; röd, rejäl med lur och nummerskiva. Under tiden bet Wimsa sönder mobilen - den tredje mobilen i ordningen!

For iväg på cykel till elgiganten, siba, onoff. Solen sken i två minuter under cykelturen därefter öppnade sig himlen och regnet störtade sig över, ja, inte bara mig - men jag var den ende på cykel i alla fall. Kommer till mobilvaruhuset som en dränkt katt. Den brae, billige mobil som jag tänkt mig var slutsåld. Men försäljaren kunde skicka efter den från annan affär. Hem igen sanbbt och enkelt - trodde jag. Cykeln tappade en eker, ekern snurrade in sig i navet och hjulet låste sig. Fick asa cykeln tre kilometer till en cykelmakare. Fick skoskav av promenaden. Kommer hem, hundskrället har tagit sig in i datorrummet. Tagit sig upp på skrivbordet, vräkt omkull bildskärm, och tangentbord samt ätit upp musen. nej - jag hittade musen oskadd så småningom - hon hade bara lekt lite med den.
Jag har levt med boxer i femton år nu.
Hur är det att inte ha hund???

10 augusti 2008

Det är skillnad på tro och vetenskap

Detta inlägg skrev jag för något år sedan som krönika i den lokala dagstidningen. Eftersom diskussionen ständigt förstsätter och inte tycks komma vidare har jag valt att lägga ut den här också.


Hamnade för ett tag sedan i en diskussion där frågan ställdes om religiösa bör kunna belägga sina Gudar. I diskussionen riktades kritik mot svenska kyrkan och prästerna i svenska kyrkan. Man menade att teologi inte var en "riktig" vetenskap eftersom man studerar utsagor som inte kan verifieras och man menade att präster och religiösa i allmänhet borde förhålla sig till verkligenheten (vilket man underförstått inte gör). Att det inte är rationellt att stå och prata om Gudar som ändå inte går att belägga med vetenskaplig fakta.

Ja, alla människor måste på något sätt förhålla sig till verkligheten. Präster och teologer också. Och vill jag veta något om hur världen har kommit till, om hur saker och ting fungerar – var- när- hur-frågor då går jag inte till bibeln och kollar, utan till vetenskapen. Vad bibeln däremot försöker förmedla är något om varför. Hur den sedan lyckas med detta beror ju på hur vi tolkar och förstår. Den som läser en text tolkar den utifrån sitt eget förstånd och det man ser är ofta det som man själv lagt in i den. Det man inte förstår blir svårt att upptäcka.

Människor har genom tidernas gång funderat över existentiella frågor. Texterna i bibeln är sådana funderingar, tillkomna under en tidsrymd av ca 1200 år i flera olika sammanhang. De som skrivit texterna har funderingar och tankar, brottningar med Gud och livet!
Teologers uppgift handlar om mer än att försöka "belägga Gud".
Hur skulle det gå till – att belägga Gud?
Vad teologer däremot kan göra, är att hjälpa till att tolka och förstå de texter som finns i bibeln. Hjälpa till att lyfta fram innebörden i dem, utifrån den verklighet vi lever i nu.
Vad har en teolog för tolkningsnycklar till bibeln?
Jo, han har måst lära sig språken, hebreiska och grekiska för att kunna läsa texterna på grundspråken och förstå översättningsproblematiken. Han måste läsa historia för att förstå tiden och kontexten och traditionen. Det ingår filosofi för att sätta in de existentiella frågorna i sitt filosofiska sammanhang. Han studerar religionssociologi och religionspsykologi för att förstå processer som sker inom människor och grupper i olika sammanhang. Och det ingår mycket etik i de teologiska studierna.

En prästs uppgift är inte att dagarna i ända stå och slå i bibeln i skallen på folk. En prästs uppgift är snarare att vara en medvandrare till människor i olika livssituationer, som söker sig till kyrkan. Genom svenska kyrkan görs mycket socialt arbete. Man arbetar med religionsdialog, finns med i olika krissituationer. En präst skall tjäna människorna, inte utöva makt över dem. Och naturligtvis skall en präst kunna tala om Gud och andliga existentiella frågor. Förhoppningsvis gör han det med kunskap och ödmjukhet.

Bibeln innehåller 77 böcker tillkomna under ca 1200 år. Dessa böcker är historieverk, lagböcker, vishetslitteratur, klagovisor, profetlitteratur, berättelser, myter, brev, psalmer, kärlekslyrik, noveller, ordspråk – allt möjligt. I bibeln kan man finna oerhört mycket. Somt är svårt och obegripligt, somt kanske talar in i ens hjärta. Och man kan bruka bibeln men man kan också missbruka den.

Att missbruka bibeln menar jag är när man använder den legalistiskt. Det vill säga, man hittar en utsaga, tar ut den ur sitt sammanhang och slänger den i ansiktet på någon. Att använda bibeln för att rättfärdiga sig själv och kränka någon annan är ett missbruk. Bibeln skall användas med förstånd. Och då finns mycket gott att hämta ur den.

Tro eller vetenskap? Jag har inga vetenskapliga belägg för min tro. Allting i livet är inte empirisk vetenskap. Men jag en tro. Den tro jag har, har vuxit fram av livserfarenhet, ur tankar kring existentiella frågor. Det är något personligt. Precis som kärlek, drömmar, hopp och förhoppningar är något personligt som inte går att vetenskapligt belägga.

Så snälla ateist: Vill du diskutera tro, så låt oss göra det, men stoppa då inte in dina egna föreställning om vad jag skulle kunna tänkas tro, i mitt huvud. Jag kan inte försvara din föreställning om min tro och min gudsbild.

Ur Juloratoriet av Göran Tunström:
Gud "finns" inte.
Jag tror på honom.
Skulle han finnas
vore han en fånge i språket och alltså vår slav.
Skulle vi "finnas vore vi fångar i vårt språk.
Det äro vi också.

4 augusti 2008

Bevara Äktenskapet

57167 personer har skrivit under uppropet Bevara Äktenskapet.

"Bra!" tänker jag..

"Bästa sättet att bevara äktenskapet måste ju vara att öppna det för vuxna som vill ingå äktenskap oberoende könstillhörighet.

Men så lyder kampanjens underubrik:

Stoppa könsneutrala äktenskap!


Och på kampanjens hemsida svaras det på frågor och argumenteras.

Och det är de vanliga standardsvaren som ges:

" Nejdå, vi är inga homofober, vi bara tänker på barnens och kärnfamiljernas bästa"

"Nej, vi diskriminerar inte"

Och så gör man de mest häpnadsväckande analogier:
Som: "Rörmokare får ju inte anställning som läkare."
Heterosexuella förhållanden leder till barn, vilket har ett särskilt värde för samhällets fortlevnad!
"Jo då, alla är lika mycket värda!" betygas det.
Fast somliga är inte värda att få gifta sig.

Klart att detta är homofobi!

Det vanligaste påståendet:
Nej, vi fördömer inte personen, bara hans homosexuella livsstil!

Jag har aldrig riktigt fått kläm på vad homosexuell livsstil skulle kunna vara för något.

Tydilgen är det bra att leva i tvåsamhet, att gifta sig, skaffa barn.
Normalt, rätt och riktigt!!!

Varför vill ni som står bakom Bevara Äktenskapet-uppropet inte tillåta samkönade äktenskap; ni kritiserar homosexuell livsstil, men vill inte göra den heteronormativa livsstilen med äktenskap och allt det där tillgänglig för alla.

2 augusti 2008

Dessutom ser det töntigt ut med kvinnor i prästkläder och biskopsskrud!

Enligt signaturen Karin (se inlägg från 1 aug) är jag en liberal surkärring.
Karins slutkläm i argumenten mot prästvigda kvinnor är helt enkelt strålande:
Dessutom ser det töntigt ut med kvinnor i prästkläder och biskopsskrud!
Så talar en ung kvinna med en av Sveriges högsta utbildningar.


Rökstoppet är förestående

Sista rökdagen. Har rökt en cigg. En finns kvar. Den är bruten. Man kan tejpa ihop den. Hittar dock ingen tejp.
Men frågan är om det ska köpas en helt ny ask för denna dag? Det känns som en onödig kostnad. Ska jag alltså bara röka en enda cigg till i mitt liv, och det redan nu ganska snart, så fort jag bara hittar den förbaskade tejpen.

1 augusti 2008

Susanne i hetluften

Så blev det en fortsättning på meningsutbytet (se förra inlägget först):

Sus sa...
Ojdå! Ja, mycket kan man säga bakom anonymitetens mantel.
Du erkänner i alla fall att din anonymitet beror på att du inte vågar stå för dina åsikter och ta konsekvenserna av dem. Det var inte riktigt de formuleringarna du använde då bloggen startade.
Hur ska du tackla följande löfte i din prästvigning:
"Vill ni i er tjänst följa vår kyrkas ordning och förverkliga er kallelse med Kristus som förebild?
"Vill du det? Vill du följa kyrkans ordning? Hur ska du kunna arbeta tillsammans med en prästvigd kvinna?
Hur ska ni kunna ha konfirmander tillsammans - åka på läger. Hur ska du inför konfirmanderna förklara att du inte kan ta emot nattvarden av din kvinnliga kollega, samtidigt som du ska följa konfirmandriktlinjerna och kyrkans ordning?
Att vara präst innebär att följa Kristus. Att följa Kristus är att möta människor där de är. Att kunna följa någon annan en bit på väg. Tänk på att du skall möta människor i livets alla situationer. Du ifrågasätter min kallelse - istället kanske du skall tänka igenom din egen.
Du säger att du tänker fritt - är inte dina tankar egentligen ganska låsta, om du hela tiden måste tänka på att du skall hålla dig inom ramarna?
Nej, jag ligger inte sömnlös om nätterna. Jag sover faktiskt riktigt gott!
den 1 augusti 2008 19:44


KYRKLIGA BETRAKTELSER sa...
Just sådana som du är anledningen till att jag måste vara anonym. Sådana som inte kan tåla att människor fortfarande står fast vid vad Svenska kyrkan stod för innan 1958 års - från riksdagen påtvingade - beslut. Sådana som gjort det omöjligt för prästkandidater att uttala sin åsikt. Vi får förvisso officiellt tycka och tänka "annorlunda", än gäller tankefrihet, men i praktiken vet vi alla att det ändå innebär ett prästvigningsstopp för dem som faktiskt trots sina åsikter är beredda att samarbeta med sina kvinnliga kolleger. Därför måste denna blogg vara anonym, precis som i alla andra förtryckande system.Varför törs inte du avslöja din identitet? Varför bloggar du anonymt?

Vilka formuleringar från "då bloggen startade" syftar du på?
Kära "sus", du vet att jag i praktiken inte behöver samarbeta med kvinnliga präster. Du vet att jag kan söka mig till församlingar där det aldrig bör ske. "Vår kyrkas ordning" är inte Svenska kyrkans av politiker påhittade ordning, utan Kristi Kyrkas ordning, Svk viger ju inte bara för sin egen kyrkoprovins då Hon bekänner sig att vara en del av den Allmänneliga (Katolska) Kyrkan. Här skiljer sig din och min syn, häri ligger grunden till våra olika uppfattningar. Är Svenska kyrkan en del av den Katolska Kyrkan eller en protestantisk sekt?
"Att vara präst innebär att följa Kristus. Att följa Kristus är att möta människor där de är. Att kunna följa någon annan en bit på väg. Tänk på att du skall möta människor i livets alla situationer.
"Mycket fint formulerat, precis så tänker också jag. På vad sätt skulle min katolska syn på ämbetet strida mot detta?Till skillnad från dig talar jag aldrig om att jag är kallad. Jag talar aldrig om att "jag skall bli präst". För mig är det en känsla av ett kall, ett enda alternativ förvisso, men bara vad jag TROR är ett kall. Men du verkar så säker... och jag kan inte annat än säga att det i ditt fall är glasklart: du kan inte vara kallad, då det strider mot Guds vilja, i alla fall inte till präst i Kristi Kyrka.
Vad skönt att du sover om nätterna, även om du verkar så ivrig i din vilja att tysta den minoritet som ju faktiskt inte har något utrymme alls i dagens Svenska kyrka, vi som faktiskt inte får uttala oss. Modigt av dig!
den 1 augusti 2008 21:21


Karin sa...
Kära "Sus" Jag är kvinna och emot kvinnliga präster. Ni verkar vara liberala surkärringar allihopa vars enda nöje är att hacka på präster/prästkandidater som faktiskt försöker att följa det som alla kyrkor trott på fram till 1958. Men du tror säkert att vi i vår moderna tid har kommit fram till sanningen. För hur kan Gud vara så hemsk att han skulle tycka att det är fel med kvnnliga präster? Är Gud inte feminist? Hemska tanke! Men det fungerar inte riktigt så. Det är ingen värdslig ordning vi följer. Men jag skall tala om en sak. Många av oss unga kristna är trötta på en flumkristendom. När svenska kyrkan började tillåta kvinnliga präster 1958 så ser vi ju att allt gick åt skogen. Nu är det homovigslar,mässor där prästerna inte pratar om Jesus utan om sopsortring( vilket iofs är viktigt,men kanske inte kyrkans viktigaste budskap) och hela baletten. Heder åt Romersk-katolska kyrkan som håller fast vid Bibeln och traditionen. Jag är ung 80-talist och kvinna med en av de högsta utbildningarna i Sverige .Det handlar inte om någon jäkla jämställdhetsfråga utan om att faktiskt försöka följa Guds ord och traditionen. Kan inte ni liberala "kvinnopräster" acceptera att det faktiskt finns andra åsikter? Är ni så trångsynta?


den 1 augusti 2008 22:12
Karin sa...
Dessutom ser det töntigt ut med kvinnor i prästkläder och biskopsskrud!


KYRKLIGA BETRAKTELSER sa...
Tack, Susanne.Även om jag inte förstår poängen med att du ger dig in i en debatt med en gruppering som du ju faktiskt vet har den ståndpunkten. Att vara katolsk/högkyrklig brukar ju innebära att man inte kan erkänna kvinnopräster, det var väl inget nytt eller?Men tack ändå, och lycka till med din prästjänst!
den 1 augusti 2008 22:40


KYRKLIGA BETRAKTELSER sa...
Jag hoppas också att du kommer att leda människor till tro på Honom som är vår Frälsning och vår Gud, det är alltid möjligt oavsett ämbete eller ej.


Sus sa
Jag är nog lite naiv. Trodde att "högkyrklig" i första hand var en form för hur Guds ord bäst skall bäras fram och komma till uttryck i gudstjänsten. Trodde inte att det också innebär ett såpass kompakt motstånd mot prästvigda kvinnor.
Välkommen att läsa vidare på min blogg, där jag kanske kommer att utvidga resonemanget. Jag har inte kommit så långt med den ännu, utan den får byggas på efter hand.



Jag förvånar mig!

Så kunde jag inte låta bli att kommentera! Men till vilken nytta?
Klippt från kommentarfältet i Bloggen "Kyrkliga betraktelser":
Signaturen sus är jag. Signaturen Kyrkliga betraktelser är blogginnehavaren - en anonym prästkandidat. Anonymiteten är viktig för honom, med hans åsikter kan han få svårt att bli antagen som präst i Svenska kyrkan.

Anonym sa
"... Menar ni att alla de präster som vigts i Lunds och Stockholms stift under de senare åren inte är präster i praktiken? Genom dessa åsikter har ni verkligen begränsat er själva. Kan ni ta emot nattvard av en präst vigd under de senaste tio åren?
Men hur ser ni på kvinnliga präster - vigda av manlig biskop, är den vigningen giltig?

den 31 juli 2008 09:37


KYRKLIGA BETRAKTELSER sa...
Lekmännen bör endast representeras av aktivt kyrkfolk, sådana som verkligen går i kyrkan, som tjänar den, som tillber i den. Lekmännen bör representeras av dem som i tro och handling vill leva ett kristet liv och någon sådan vilja visar, käre "Anonym", mycket få av dagens kyrkopolitiker!Är det verkligen rimligt att den "kyrkotillhörige" som ej har en sådan vilja till kristet liv, som saknar kyrklig och teologisk kompetens, som saknar tro, tillåts rösta i läro- och ordningsfrågor? På vilket sätt är det rimligt?

Alla präster som vigts i Lunds och Stockholms stift av de kvinnliga stiftscheferna ("biskopar") är ogiltigt vigda, ja. Således kan en katolskt troende inte ta emot sakrament förättade av sådana ogiltiga präster...Genom sådana åsikter begränsar vi oss till vad som är katolskt, vad som är Guds vilja, till vad Kyrkan är. Vi är inte intresserade av "moderna" och världsliga påfund som påtvingats Svenska kyrkan av en kyrklig ockupationsmakt.

En kvinnlig "präst" vigd av manlig biskop är heller inte giltig, eftersom det bryter mot Kristi intention. På samma sätt som en nattvard firad med vatten och chips inte är riktig nattvard, då den bryter mot Herrens instiftelse.
den 31 juli 2008 15:50

Sus sa...
Ja, nu börjar det bli lite intressant det här.Du som skriver denna blogg är enligt din egen presentation prästkandidat för Svenska kyrkan. Har du framfört dina åsikter i en antagningskonferens, eller kommer du att göra det?
Risken är då överhängande att du inte blir antagen. Kommer du därför att tiga med dem! Har du tänkt på att din prästvigning i så fall grundar sig på en lögn, eller i bästa fall en halvsanning.

Jag är präst i svenska kyrkan, kvinna, vigd av en biskop som också är kvinna. Ja, jag är verkligen präst. Inte en ogiltig präst. Jag är kallad av Gud. Och Gud kallar mig fortfarande. Den som ifrågasätter mitt kall ifrågasätter indirekt även Gud.
den 1 augusti 2008 00:25

KYRKLIGA BETRAKTELSER sa...
Självklart tiger jag, det är ju därför bloggen är anonym! Men kära "sus", att tiga är inte att ljuga, vad än Kyrkoordningar och paneler på antagningskonferenser säger, har jag rätt att tänka och tro. Det har jag rätt till så länge jag håller mig till ramarna. För dig måste det vara fruktansvärt irriterande att det fortfarande finns folk som tänker fritt, som bara understår sig att inte dela din och världens övertygelse. Att prästkandidater fortfarande får säga och tänka en sak men fortfarande verka och arbeta måste göra dig sömnlös om nätterna! Eller?

Nej, "sus". I den av Kristus instiftade Kyrkan är du inte präst, dina sakrament är ogiltiga, du har missförstått din kallelse. Det tror jag med de flesta kristna Kyrkor och sannerligen också bekännare i världen, du kan aldrig få mig att tro annat. Inte så länge Guds ord är tydligt och Hans Kyrkas heliga Tradition säger något annat. När jag ifrågasätter ditt ämbete är det i lydnad mot Gud, Han har inte gett oss någon annan uppenbarelse än sitt ord och sin tradition! Det är alltså du som ifrågasätter Guds ordningar.
den 1 augusti 2008 16:45 "

Diskussionen fortsätter om bloggägaren lägger in min vidare kommentar. Kan väl tillägga att jag sover gott om nätterna.

Min hjärna är kidnappad

En massa små envisa figurer har trängt sig in i min hjärna och bosatt sig där!
"Mer nikotin!" ropar de. "Ta en cigg till sluta INTE att röka, livet kommer att bli trist."

Men det är ju inte sant! Jag hade inte det trist under mina rökfria år.

Tio cigaretter om dan, en ask på två dagar - 750 kronor per månad det blir inte särskilt trist att ha de slantarna i plånboken.
En cigg tar ca 7 minuter att röka - 70 minuter om dagen. Låt mig se; ca 8 timmar per vecka. Kan det verkligen stämma?
Jag använder en hel arbetsdag per vecka till RÖKNING! Det blir drygt fyra dagar på en månad, eller 52 arbetsdagar om året eller 17 hela dygn/år om jag kedjerökte hela dygnet.
Fast jag gör ju annat samtidigt - jag röker under förflyttning.
Men hur lättare blir det inte att förflytta sig, till exempel upp för alla trapporna, utan nikotinflås?

På söndag är det stopp!
Sen får kidnapparna ropa så mycket de vill.
De får flytta någon annanstans om de ska ha nikotin.
Finns ingen anledning att jag slösar mer tid och pengar på något som ger huvudvärk, skitiga lungor, dålig andedräkt ful hy och så vidare.

"Du går upp i vikt om du slutar röka!" ropar kidnapparna.
Ja, så bra då - det gäller att hålla uppe vikten så att skinnet håller sig utspänt och inte rynkar sig!
Och förresten kan man ju använda röktiden till motion istället och de sparade slantarna räcker till gymkort!
Alltså bara idel vinster genom rökstoppet!