1 augusti 2008
Susanne i hetluften
Sus sa...
Ojdå! Ja, mycket kan man säga bakom anonymitetens mantel.
Du erkänner i alla fall att din anonymitet beror på att du inte vågar stå för dina åsikter och ta konsekvenserna av dem. Det var inte riktigt de formuleringarna du använde då bloggen startade.
Hur ska du tackla följande löfte i din prästvigning:
"Vill ni i er tjänst följa vår kyrkas ordning och förverkliga er kallelse med Kristus som förebild?
"Vill du det? Vill du följa kyrkans ordning? Hur ska du kunna arbeta tillsammans med en prästvigd kvinna?
Hur ska ni kunna ha konfirmander tillsammans - åka på läger. Hur ska du inför konfirmanderna förklara att du inte kan ta emot nattvarden av din kvinnliga kollega, samtidigt som du ska följa konfirmandriktlinjerna och kyrkans ordning?
Att vara präst innebär att följa Kristus. Att följa Kristus är att möta människor där de är. Att kunna följa någon annan en bit på väg. Tänk på att du skall möta människor i livets alla situationer. Du ifrågasätter min kallelse - istället kanske du skall tänka igenom din egen.
Du säger att du tänker fritt - är inte dina tankar egentligen ganska låsta, om du hela tiden måste tänka på att du skall hålla dig inom ramarna?
Nej, jag ligger inte sömnlös om nätterna. Jag sover faktiskt riktigt gott!
den 1 augusti 2008 19:44
KYRKLIGA BETRAKTELSER sa...
Just sådana som du är anledningen till att jag måste vara anonym. Sådana som inte kan tåla att människor fortfarande står fast vid vad Svenska kyrkan stod för innan 1958 års - från riksdagen påtvingade - beslut. Sådana som gjort det omöjligt för prästkandidater att uttala sin åsikt. Vi får förvisso officiellt tycka och tänka "annorlunda", än gäller tankefrihet, men i praktiken vet vi alla att det ändå innebär ett prästvigningsstopp för dem som faktiskt trots sina åsikter är beredda att samarbeta med sina kvinnliga kolleger. Därför måste denna blogg vara anonym, precis som i alla andra förtryckande system.Varför törs inte du avslöja din identitet? Varför bloggar du anonymt?
Vilka formuleringar från "då bloggen startade" syftar du på?
Kära "sus", du vet att jag i praktiken inte behöver samarbeta med kvinnliga präster. Du vet att jag kan söka mig till församlingar där det aldrig bör ske. "Vår kyrkas ordning" är inte Svenska kyrkans av politiker påhittade ordning, utan Kristi Kyrkas ordning, Svk viger ju inte bara för sin egen kyrkoprovins då Hon bekänner sig att vara en del av den Allmänneliga (Katolska) Kyrkan. Här skiljer sig din och min syn, häri ligger grunden till våra olika uppfattningar. Är Svenska kyrkan en del av den Katolska Kyrkan eller en protestantisk sekt?
"Att vara präst innebär att följa Kristus. Att följa Kristus är att möta människor där de är. Att kunna följa någon annan en bit på väg. Tänk på att du skall möta människor i livets alla situationer.
"Mycket fint formulerat, precis så tänker också jag. På vad sätt skulle min katolska syn på ämbetet strida mot detta?Till skillnad från dig talar jag aldrig om att jag är kallad. Jag talar aldrig om att "jag skall bli präst". För mig är det en känsla av ett kall, ett enda alternativ förvisso, men bara vad jag TROR är ett kall. Men du verkar så säker... och jag kan inte annat än säga att det i ditt fall är glasklart: du kan inte vara kallad, då det strider mot Guds vilja, i alla fall inte till präst i Kristi Kyrka.
Vad skönt att du sover om nätterna, även om du verkar så ivrig i din vilja att tysta den minoritet som ju faktiskt inte har något utrymme alls i dagens Svenska kyrka, vi som faktiskt inte får uttala oss. Modigt av dig!
den 1 augusti 2008 21:21
Karin sa...
Kära "Sus" Jag är kvinna och emot kvinnliga präster. Ni verkar vara liberala surkärringar allihopa vars enda nöje är att hacka på präster/prästkandidater som faktiskt försöker att följa det som alla kyrkor trott på fram till 1958. Men du tror säkert att vi i vår moderna tid har kommit fram till sanningen. För hur kan Gud vara så hemsk att han skulle tycka att det är fel med kvnnliga präster? Är Gud inte feminist? Hemska tanke! Men det fungerar inte riktigt så. Det är ingen värdslig ordning vi följer. Men jag skall tala om en sak. Många av oss unga kristna är trötta på en flumkristendom. När svenska kyrkan började tillåta kvinnliga präster 1958 så ser vi ju att allt gick åt skogen. Nu är det homovigslar,mässor där prästerna inte pratar om Jesus utan om sopsortring( vilket iofs är viktigt,men kanske inte kyrkans viktigaste budskap) och hela baletten. Heder åt Romersk-katolska kyrkan som håller fast vid Bibeln och traditionen. Jag är ung 80-talist och kvinna med en av de högsta utbildningarna i Sverige .Det handlar inte om någon jäkla jämställdhetsfråga utan om att faktiskt försöka följa Guds ord och traditionen. Kan inte ni liberala "kvinnopräster" acceptera att det faktiskt finns andra åsikter? Är ni så trångsynta?
den 1 augusti 2008 22:12
Karin sa...
Dessutom ser det töntigt ut med kvinnor i prästkläder och biskopsskrud!
KYRKLIGA BETRAKTELSER sa...
Tack, Susanne.Även om jag inte förstår poängen med att du ger dig in i en debatt med en gruppering som du ju faktiskt vet har den ståndpunkten. Att vara katolsk/högkyrklig brukar ju innebära att man inte kan erkänna kvinnopräster, det var väl inget nytt eller?Men tack ändå, och lycka till med din prästjänst!
den 1 augusti 2008 22:40
KYRKLIGA BETRAKTELSER sa...
Jag hoppas också att du kommer att leda människor till tro på Honom som är vår Frälsning och vår Gud, det är alltid möjligt oavsett ämbete eller ej.
Sus sa
Jag är nog lite naiv. Trodde att "högkyrklig" i första hand var en form för hur Guds ord bäst skall bäras fram och komma till uttryck i gudstjänsten. Trodde inte att det också innebär ett såpass kompakt motstånd mot prästvigda kvinnor.
Välkommen att läsa vidare på min blogg, där jag kanske kommer att utvidga resonemanget. Jag har inte kommit så långt med den ännu, utan den får byggas på efter hand.
Jag förvånar mig!
Klippt från kommentarfältet i Bloggen "Kyrkliga betraktelser":
Signaturen sus är jag. Signaturen Kyrkliga betraktelser är blogginnehavaren - en anonym prästkandidat. Anonymiteten är viktig för honom, med hans åsikter kan han få svårt att bli antagen som präst i Svenska kyrkan.
Anonym sa
"... Menar ni att alla de präster som vigts i Lunds och Stockholms stift under de senare åren inte är präster i praktiken? Genom dessa åsikter har ni verkligen begränsat er själva. Kan ni ta emot nattvard av en präst vigd under de senaste tio åren?
Men hur ser ni på kvinnliga präster - vigda av manlig biskop, är den vigningen giltig?
den 31 juli 2008 09:37
KYRKLIGA BETRAKTELSER sa...
Lekmännen bör endast representeras av aktivt kyrkfolk, sådana som verkligen går i kyrkan, som tjänar den, som tillber i den. Lekmännen bör representeras av dem som i tro och handling vill leva ett kristet liv och någon sådan vilja visar, käre "Anonym", mycket få av dagens kyrkopolitiker!Är det verkligen rimligt att den "kyrkotillhörige" som ej har en sådan vilja till kristet liv, som saknar kyrklig och teologisk kompetens, som saknar tro, tillåts rösta i läro- och ordningsfrågor? På vilket sätt är det rimligt?
Alla präster som vigts i Lunds och Stockholms stift av de kvinnliga stiftscheferna ("biskopar") är ogiltigt vigda, ja. Således kan en katolskt troende inte ta emot sakrament förättade av sådana ogiltiga präster...Genom sådana åsikter begränsar vi oss till vad som är katolskt, vad som är Guds vilja, till vad Kyrkan är. Vi är inte intresserade av "moderna" och världsliga påfund som påtvingats Svenska kyrkan av en kyrklig ockupationsmakt.
En kvinnlig "präst" vigd av manlig biskop är heller inte giltig, eftersom det bryter mot Kristi intention. På samma sätt som en nattvard firad med vatten och chips inte är riktig nattvard, då den bryter mot Herrens instiftelse.
den 31 juli 2008 15:50
Ja, nu börjar det bli lite intressant det här.Du som skriver denna blogg är enligt din egen presentation prästkandidat för Svenska kyrkan. Har du framfört dina åsikter i en antagningskonferens, eller kommer du att göra det? Risken är då överhängande att du inte blir antagen. Kommer du därför att tiga med dem! Har du tänkt på att din prästvigning i så fall grundar sig på en lögn, eller i bästa fall en halvsanning.
Jag är präst i svenska kyrkan, kvinna, vigd av en biskop som också är kvinna. Ja, jag är verkligen präst. Inte en ogiltig präst. Jag är kallad av Gud. Och Gud kallar mig fortfarande. Den som ifrågasätter mitt kall ifrågasätter indirekt även Gud.
den 1 augusti 2008 00:25
KYRKLIGA BETRAKTELSER sa...
Självklart tiger jag, det är ju därför bloggen är anonym! Men kära "sus", att tiga är inte att ljuga, vad än Kyrkoordningar och paneler på antagningskonferenser säger, har jag rätt att tänka och tro. Det har jag rätt till så länge jag håller mig till ramarna. För dig måste det vara fruktansvärt irriterande att det fortfarande finns folk som tänker fritt, som bara understår sig att inte dela din och världens övertygelse. Att prästkandidater fortfarande får säga och tänka en sak men fortfarande verka och arbeta måste göra dig sömnlös om nätterna! Eller?
Nej, "sus". I den av Kristus instiftade Kyrkan är du inte präst, dina sakrament är ogiltiga, du har missförstått din kallelse. Det tror jag med de flesta kristna Kyrkor och sannerligen också bekännare i världen, du kan aldrig få mig att tro annat. Inte så länge Guds ord är tydligt och Hans Kyrkas heliga Tradition säger något annat. När jag ifrågasätter ditt ämbete är det i lydnad mot Gud, Han har inte gett oss någon annan uppenbarelse än sitt ord och sin tradition! Det är alltså du som ifrågasätter Guds ordningar.
den 1 augusti 2008 16:45 "
Diskussionen fortsätter om bloggägaren lägger in min vidare kommentar. Kan väl tillägga att jag sover gott om nätterna.