Stilla sorg, förtvivlad sorg, djup sorg.
Jo, jag kände till det där.
Men våldsam sorg
som att drunkna i upprivet hav
Det kände jag inte förut
Men nu vet jag
fast de vildaste vågorna har lagt sig nu,
men havet är så djupt, så djupt
Och all ork, all energi har sorgen tagit från mig.
Nu vill jag bara fortsätta att sörja, lugnt och stilla och djupt
så länge det behövs
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar