9 juni 2009

jag vill dela med mig

Det finns olika sätt att hantera sin sorg och ledsnad.
Jag trodde nog inte att jag skulle göra en minnesplats på nätet. Men nu känns det bra att det finns en sida som heter Eviga minnen där man kan göra en minnessida för anhörig som dött. På minnessidan finns en gästbok med plats för kortare inlägg, möjlighet att tända ljus och att lägga till något foto.
Det är en tröst att gå in på sidan, läsa och pyssla lite med sidan.

Mina barn har skrivit på min brors minnessida, och det är så fint skrivet, att jag vill dela med mig av deras text.

Dotter nr 1 skriver:

Ibland hoppas jag så mycket att jag nästan tror...

...att du finns i den där lilla röda stugan i himlen.
Att du går omkring och visslar sorglöst för dig själv
samtidigt som du drar in nya teleledningar eller lagar staketet.
Ibland när det är fint väder sitter du vid någon sjö och fiskar,
eller går en lång runda i skogen.
Och ibland ligger du bara i gräset och vickar på tårna
och väntar på att smultronen ska bli mogna.
Ibland hoppas jag...

Dotter nr 2 skriver:

Det händer ganska ofta att jag tänker...
På dig Håkan
på huset och din grind
den grinden kommer aldrig att öppnas på samma sätt igen
Jag tänker på nyår,
hur du tittade på raketerna
och jag tänker på din mössa
med tofs
Jag tänker att så här ska det nog inte vara.
Det står fel någonstans i stjärnorna.

jag tänker
att hade du bara varit borta långt iväg,
på någon annan kontinent
då hade jag inte tänkt så mycket, inte på dig.
Bara ibland funderat på vad du gjorde just i det ögonblicket.
Om jag bara hade vetat att du andats, druckit
och låtit solens strålar ibland träffa dig i ögonen,
då hade jag inte saknat dig, inte så här enormt.
Nu vet jag inte,
men kanske är du på någon slags kontinent.
Iså fall så hoppas jag det finns smultron där.

Jag tänker ofta på dina sista månader,
men det är kanske lite dumt.
Du har ju levt över 500 månader.
Jag ska nog tänka lite mer på de andra, 498 månaderna
Jag tänker på kalas
smörgåstårtor
och mormors köttbullar
Jag tänker på julafton
på att din plats går aldrig att fylla
det går väl inte att fira jul, utan dig Håkan? Jaså gör det? jaja.
Det händer ganska ofta att jag tänker...
På dig Håkan
För det mesta är jag ledsen,
men det är en slags fin ledsenhet.




.

2 kommentarer:

Bengt Held sa...

Hej!

Först ska jag säga att jag beklagar sorgen.

Du skrev en vänlig kommentar på siten Antigayretorik när jag var dyster och jag hoppas min kommentar kan lämnat något till dig även om det din sorg inte försvinner.

Jag vet hur det är när allt är mörkt. Utan att berätta i detalj här på internet vad det varit som orsakat sorgen så har det varit en situation där jag inte visste om det någonsin skulle bli bättre. Men det har det blivit. Och det blir det nog för dig också även om det är svårt nu.

Man säger att kriser ger möjlighet till förändring. Jag vet hur cyniskt det kan verka när man är allvarligt deprimerad men det är en sanning i det. Även om man kanske inte ens i efteråt menar att det man vann var värt sorgen. Men kanske jag ännu inte har hela perspektivet. Ibland har vi inte det.

Bengt
Kul du gillade min nya blogg om HBT-nyheter.

Sus--IE sa...

Tack så jättemycket!
Ja, jag tycker om din blogg.
Och följer den med stort intresse!