Granarna skulle bli så hiskligt dyra i år. Det är inte värt inemot 6-700 kronor att asa hem en gran, baxa upp den för alla trapporna, placera den så långt in i ett hörn som möjligt, låta den barra och skräpa ner och sedan försöka bli av med hela åbäket ett par veckor senare.
Vi har inte råd med en dyr gran. Vi har inte plats för den. Och inte ork. Så det blir ingen.
Och plastgran är det inte tal om.
Så något granköp i år blir det inte - åtminstone inte planerat.
Fast ett impulsköp kanske ...
Fullastad med varor i ryggsäcken - massa läsk och hundmat, ganska tungt faktiskt - och i ett par kassar på armen från den lokala stormarknaden endast åttahundra meter från hemmet, slog impulsen till. Granhandlarens skylt talade om att de där små granarna endast kostade 200 riksdaler. Och en liten gran kan väl få plats. Och en liten gran kan man väl orka bära hem trots all läskedryck på ryggen och två kassar på armen?
Jo, det skulle nog funka!
Och en jul med gran är väl ändå lite bättre än en utan ...
Så en liten gran valdes ut. Ja, liten åtminstone inte så hög - kanske lite bred dock. Men pengar bytte hand. Och köpet var ett faktum.
Första betänkligheten: den valda och betalda granen var svår att dra igenom den där nätpåträdartrumman.
Andra betänkligheten: den valda och batalda granen var ovanligt tung att lyfta. Men 800 meter ska man väl klara att asa åbäket.
Med två varukassar på armen, och en tung ryggsäck som bara vill kasa ner på armarna, samt ett ovanligt knubbigt granelände är 800 meter en oändlig sträcka. Jag kämpade. Ångrade impulsen jag fått.
Efter 600 meter tog orken slut. Med granen lutandes mot en lyktstolpe och ryggsäcken nerramlad vid fötterna bredvid två fulla matkassar befann jag mig sittande på ett sådant där telefonskåp eller elskåp eller vad det nu är, inmundigande en burk cocakola och cigg. Med återhämtade krafter lyckades jag sedan dra hem eländet, asa det uppför alla traporna och tränga in det i den redan trånga lägenheten.
Så långt var allt gott och väl.
Efter lång stunds letande efter en julgransfot som visade sig vara för liten blev det ny tur till stormarknaden för inköp av passande fot. Hemma igen - placerade granen i foten. Och så kom det spännande ögonblicket då nätet skulle klippas bort.
Snappt och lätt gjordes detta och nej - det var inte en liten gran som bredde ut sina grenar. Det var en hel SKOG.
Den som ändå såg ganska liten ut utomhus!
Detta kanske är en av de lägsta granar jag någonsin köpt - men bred. Den står mitt i rummet och kan inte obehindrat passeras från något håll. Grenarna; tjocka, långa och täta sträcker sig nästa från vägg till vägg. Och så litet är ju inte rummet.
Och nu är det försent att ångra sig. Och hur i hela världen skall åbäket kunna fraktas ut om tre veckor när den dessutom torkat in och barren rasar i drivor omkring den och den inte har ett sammanhållande nät på sig.
Detta är min sista jul med gran.
Möjligen en plastgran kan jag tänka mig nästa gång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar