En tendens till överdrift

Ungarna har en tendens att överdriva något. Speciellt då de anar fara å färde.
Upprörd dotter nr 1 ringer mobilen:
"Mamma, var är du??"
"På väg hem!"
"Men var på vägen?"
"Utanför c4-skolan."
"Gå genast därifrån, ta en annan väg"
"???"
"Det kan bli skottlossning! Polisen är på väg"
"Jag ser inget konstigt - är snart hemma. Hej så länge ..."
Upprörd dotter nr 3 ringer:
"Mamma håll dig borta därifrån"
"Ja, men vad är det då?"
"Där står en skum bil utan nummerplåtar o gubben i den är tatuerad o rakad på huvudet och han har sin mat i bagageluckan."
"Och???"
"Han har stått där hela dan o blinkat o signalerat med strålkastarna"
"Jaha??"
"Ja, vi har ringt polisen. De sa också att det verkade mysko!"
"Jag ser inget"
Jag gick inget annat håll. Jag såg inget skumt. Dagen efter stod ingenting om skottlossning i den lokala tidningen.

Upprörd dotter nr 2 var inte alls inblandad i detta - annars är det oftast hon som har de mest dramatiska fantasierna. Som den gången hon kom hem från den näraliggande kiosken:
"Mamma, J (dotter nr 1) har sett ett mord eller inbrott eller så - eller så är hon misstänkt för det!"
"Hur kan du tro det?"
"De frågade efter henne i kiosken. De sa att hon skulle komma dit så fort som möjligt!"
"Jaha, sa de att det gällde ett brott?"
"Men det måste det ju vara, det var ju bråttom! - Vad skulle det annars kunna vara?"
I själva verket ville kioskägaren erbjuda dotter nr 1 ett sommarjobb i kiosken.
Hon arbetade där sedan hela sommaren.
Någon antydan till brottslighet såg hon aldrig till.