Det är skillnad på tro och vetenskap

Detta inlägg skrev jag för något år sedan som krönika i den lokala dagstidningen. Eftersom diskussionen ständigt förstsätter och inte tycks komma vidare har jag valt att lägga ut den här också.


Hamnade för ett tag sedan i en diskussion där frågan ställdes om religiösa bör kunna belägga sina Gudar. I diskussionen riktades kritik mot svenska kyrkan och prästerna i svenska kyrkan. Man menade att teologi inte var en "riktig" vetenskap eftersom man studerar utsagor som inte kan verifieras och man menade att präster och religiösa i allmänhet borde förhålla sig till verkligenheten (vilket man underförstått inte gör). Att det inte är rationellt att stå och prata om Gudar som ändå inte går att belägga med vetenskaplig fakta.

Ja, alla människor måste på något sätt förhålla sig till verkligheten. Präster och teologer också. Och vill jag veta något om hur världen har kommit till, om hur saker och ting fungerar – var- när- hur-frågor då går jag inte till bibeln och kollar, utan till vetenskapen. Vad bibeln däremot försöker förmedla är något om varför. Hur den sedan lyckas med detta beror ju på hur vi tolkar och förstår. Den som läser en text tolkar den utifrån sitt eget förstånd och det man ser är ofta det som man själv lagt in i den. Det man inte förstår blir svårt att upptäcka.

Människor har genom tidernas gång funderat över existentiella frågor. Texterna i bibeln är sådana funderingar, tillkomna under en tidsrymd av ca 1200 år i flera olika sammanhang. De som skrivit texterna har funderingar och tankar, brottningar med Gud och livet!
Teologers uppgift handlar om mer än att försöka "belägga Gud".
Hur skulle det gå till – att belägga Gud?
Vad teologer däremot kan göra, är att hjälpa till att tolka och förstå de texter som finns i bibeln. Hjälpa till att lyfta fram innebörden i dem, utifrån den verklighet vi lever i nu.
Vad har en teolog för tolkningsnycklar till bibeln?
Jo, han har måst lära sig språken, hebreiska och grekiska för att kunna läsa texterna på grundspråken och förstå översättningsproblematiken. Han måste läsa historia för att förstå tiden och kontexten och traditionen. Det ingår filosofi för att sätta in de existentiella frågorna i sitt filosofiska sammanhang. Han studerar religionssociologi och religionspsykologi för att förstå processer som sker inom människor och grupper i olika sammanhang. Och det ingår mycket etik i de teologiska studierna.

En prästs uppgift är inte att dagarna i ända stå och slå i bibeln i skallen på folk. En prästs uppgift är snarare att vara en medvandrare till människor i olika livssituationer, som söker sig till kyrkan. Genom svenska kyrkan görs mycket socialt arbete. Man arbetar med religionsdialog, finns med i olika krissituationer. En präst skall tjäna människorna, inte utöva makt över dem. Och naturligtvis skall en präst kunna tala om Gud och andliga existentiella frågor. Förhoppningsvis gör han det med kunskap och ödmjukhet.

Bibeln innehåller 77 böcker tillkomna under ca 1200 år. Dessa böcker är historieverk, lagböcker, vishetslitteratur, klagovisor, profetlitteratur, berättelser, myter, brev, psalmer, kärlekslyrik, noveller, ordspråk – allt möjligt. I bibeln kan man finna oerhört mycket. Somt är svårt och obegripligt, somt kanske talar in i ens hjärta. Och man kan bruka bibeln men man kan också missbruka den.

Att missbruka bibeln menar jag är när man använder den legalistiskt. Det vill säga, man hittar en utsaga, tar ut den ur sitt sammanhang och slänger den i ansiktet på någon. Att använda bibeln för att rättfärdiga sig själv och kränka någon annan är ett missbruk. Bibeln skall användas med förstånd. Och då finns mycket gott att hämta ur den.

Tro eller vetenskap? Jag har inga vetenskapliga belägg för min tro. Allting i livet är inte empirisk vetenskap. Men jag en tro. Den tro jag har, har vuxit fram av livserfarenhet, ur tankar kring existentiella frågor. Det är något personligt. Precis som kärlek, drömmar, hopp och förhoppningar är något personligt som inte går att vetenskapligt belägga.

Så snälla ateist: Vill du diskutera tro, så låt oss göra det, men stoppa då inte in dina egna föreställning om vad jag skulle kunna tänkas tro, i mitt huvud. Jag kan inte försvara din föreställning om min tro och min gudsbild.

Ur Juloratoriet av Göran Tunström:
Gud "finns" inte.
Jag tror på honom.
Skulle han finnas
vore han en fånge i språket och alltså vår slav.
Skulle vi "finnas vore vi fångar i vårt språk.
Det äro vi också.