Så blev det en fortsättning på meningsutbytet (se förra inlägget först):
Sus sa...
Ojdå! Ja, mycket kan man säga bakom anonymitetens mantel.
Du erkänner i alla fall att din anonymitet beror på att du inte vågar stå för dina åsikter och ta konsekvenserna av dem. Det var inte riktigt de formuleringarna du använde då bloggen startade.
Hur ska du tackla följande löfte i din prästvigning:
"Vill ni i er tjänst följa vår kyrkas ordning och förverkliga er kallelse med Kristus som förebild?
"Vill du det? Vill du följa kyrkans ordning? Hur ska du kunna arbeta tillsammans med en prästvigd kvinna?
Hur ska ni kunna ha konfirmander tillsammans - åka på läger. Hur ska du inför konfirmanderna förklara att du inte kan ta emot nattvarden av din kvinnliga kollega, samtidigt som du ska följa konfirmandriktlinjerna och kyrkans ordning?
Att vara präst innebär att följa Kristus. Att följa Kristus är att möta människor där de är. Att kunna följa någon annan en bit på väg. Tänk på att du skall möta människor i livets alla situationer. Du ifrågasätter min kallelse - istället kanske du skall tänka igenom din egen.
Du säger att du tänker fritt - är inte dina tankar egentligen ganska låsta, om du hela tiden måste tänka på att du skall hålla dig inom ramarna?
Nej, jag ligger inte sömnlös om nätterna. Jag sover faktiskt riktigt gott!
den 1 augusti 2008 19:44
KYRKLIGA BETRAKTELSER sa...
Just sådana som du är anledningen till att jag måste vara anonym. Sådana som inte kan tåla att människor fortfarande står fast vid vad Svenska kyrkan stod för innan 1958 års - från riksdagen påtvingade - beslut. Sådana som gjort det omöjligt för prästkandidater att uttala sin åsikt. Vi får förvisso officiellt tycka och tänka "annorlunda", än gäller tankefrihet, men i praktiken vet vi alla att det ändå innebär ett prästvigningsstopp för dem som faktiskt trots sina åsikter är beredda att samarbeta med sina kvinnliga kolleger. Därför måste denna blogg vara anonym, precis som i alla andra förtryckande system.Varför törs inte du avslöja din identitet? Varför bloggar du anonymt?
Vilka formuleringar från "då bloggen startade" syftar du på?
Kära "sus", du vet att jag i praktiken inte behöver samarbeta med kvinnliga präster. Du vet att jag kan söka mig till församlingar där det aldrig bör ske. "Vår kyrkas ordning" är inte Svenska kyrkans av politiker påhittade ordning, utan Kristi Kyrkas ordning, Svk viger ju inte bara för sin egen kyrkoprovins då Hon bekänner sig att vara en del av den Allmänneliga (Katolska) Kyrkan. Här skiljer sig din och min syn, häri ligger grunden till våra olika uppfattningar. Är Svenska kyrkan en del av den Katolska Kyrkan eller en protestantisk sekt?
"Att vara präst innebär att följa Kristus. Att följa Kristus är att möta människor där de är. Att kunna följa någon annan en bit på väg. Tänk på att du skall möta människor i livets alla situationer.
"Mycket fint formulerat, precis så tänker också jag. På vad sätt skulle min katolska syn på ämbetet strida mot detta?Till skillnad från dig talar jag aldrig om att jag är kallad. Jag talar aldrig om att "jag skall bli präst". För mig är det en känsla av ett kall, ett enda alternativ förvisso, men bara vad jag TROR är ett kall. Men du verkar så säker... och jag kan inte annat än säga att det i ditt fall är glasklart: du kan inte vara kallad, då det strider mot Guds vilja, i alla fall inte till präst i Kristi Kyrka.
Vad skönt att du sover om nätterna, även om du verkar så ivrig i din vilja att tysta den minoritet som ju faktiskt inte har något utrymme alls i dagens Svenska kyrka, vi som faktiskt inte får uttala oss. Modigt av dig!
den 1 augusti 2008 21:21
Karin sa...
Kära "Sus" Jag är kvinna och emot kvinnliga präster. Ni verkar vara liberala surkärringar allihopa vars enda nöje är att hacka på präster/prästkandidater som faktiskt försöker att följa det som alla kyrkor trott på fram till 1958. Men du tror säkert att vi i vår moderna tid har kommit fram till sanningen. För hur kan Gud vara så hemsk att han skulle tycka att det är fel med kvnnliga präster? Är Gud inte feminist? Hemska tanke! Men det fungerar inte riktigt så. Det är ingen värdslig ordning vi följer. Men jag skall tala om en sak. Många av oss unga kristna är trötta på en flumkristendom. När svenska kyrkan började tillåta kvinnliga präster 1958 så ser vi ju att allt gick åt skogen. Nu är det homovigslar,mässor där prästerna inte pratar om Jesus utan om sopsortring( vilket iofs är viktigt,men kanske inte kyrkans viktigaste budskap) och hela baletten. Heder åt Romersk-katolska kyrkan som håller fast vid Bibeln och traditionen. Jag är ung 80-talist och kvinna med en av de högsta utbildningarna i Sverige .Det handlar inte om någon jäkla jämställdhetsfråga utan om att faktiskt försöka följa Guds ord och traditionen. Kan inte ni liberala "kvinnopräster" acceptera att det faktiskt finns andra åsikter? Är ni så trångsynta?
den 1 augusti 2008 22:12
Karin sa...
Dessutom ser det töntigt ut med kvinnor i prästkläder och biskopsskrud!
KYRKLIGA BETRAKTELSER sa...
Tack, Susanne.Även om jag inte förstår poängen med att du ger dig in i en debatt med en gruppering som du ju faktiskt vet har den ståndpunkten. Att vara katolsk/högkyrklig brukar ju innebära att man inte kan erkänna kvinnopräster, det var väl inget nytt eller?Men tack ändå, och lycka till med din prästjänst!
den 1 augusti 2008 22:40
KYRKLIGA BETRAKTELSER sa...
Jag hoppas också att du kommer att leda människor till tro på Honom som är vår Frälsning och vår Gud, det är alltid möjligt oavsett ämbete eller ej.
Sus sa
Jag är nog lite naiv. Trodde att "högkyrklig" i första hand var en form för hur Guds ord bäst skall bäras fram och komma till uttryck i gudstjänsten. Trodde inte att det också innebär ett såpass kompakt motstånd mot prästvigda kvinnor.
Välkommen att läsa vidare på min blogg, där jag kanske kommer att utvidga resonemanget. Jag har inte kommit så långt med den ännu, utan den får byggas på efter hand.
4 kommentarer:
En liten kort kommentar från en kollega till dig. Jag tillhör de som kan erkänna giltigheten men inte riktigheten i din ämbetsutövning. När du celebrerar nattvarden tror jag att brödet och vinet blir till Kristi kropp och blod. Men eftersom vi vet av bibelns vittnesbörd att kvinnor inte ska vara präster avstår jag från att deltaga. (En något haltande liknelse skulle vara att en man som är uppenbarligen
villolärande som präst likväl skulle anses vara en riktig präst av mig om han är episkopalt vigd, men jag skulle likväl undvika att ta hans tjänster i bruk.)
Mitt egentliga ämne är dock detta: du har missförstått rangordningen i prästvigningslöftena. Vi har förbundit oss till att företräda kyrkans lära såsom den är grundad i bibeln och bekännelsen. bibeln vittnar entydigt om att kvinnliga präster är fel. Löftet om att följa vår kyrkas ordning förutsätter att denna ordning prövas mot bibeln. När vårt kyrkomöte har beslutat saker som strider mot bibeln och bekännelsen ska vi inte följa kyrkomötet utan bibeln. Bland bekännelseskrifterna finns det också en rangordning så att de tre historiska symbola är viktigare än de reformatoriska. det innebär bl.a. att den apostoliska bekännelsen är överordnad Confessio Augustana. det är viktigare att tro på t.ex. dubbel utgång och jungfrufödelse än att vara för prästäktenskap eller den filosofiska distinktionen mellan transsubstantion och konsubstatantion.
Tack för din kommentar.
Jag har inte rangordnat prästlöftena.
Jag tar dem på stort allvar.
Och som jag själv sa i min prästvigning:
Jag vill med Guds hjälp och i förtröstan på Guds nåd leva enligt dessa löften.
Problemet är väl just att du inte rangordnat löftena utan ser löftet om att "följa vår kyrkas ordning" som lika viktigt som att "stå fasta i kyrkans tro, rent och klart förkunna Guds ord, så som det är oss givet i den heliga Skrift och så som det är omvittnat i vår kyrkas bekännelse".
Jag menar att det tvärtom finns en rangordningsom omöjliggör att man bejakar allt som kan sägas vara vår kyrkas ordning (t.ex. partnerskapsvälsignelser och kvinnliga präster).
Jag menar snarare att jag inte avsett att rangordna prästlöftena i mina kommentarer trots att jag lyfter fram något av dem. Att jag lyfter fram ett prästlöfte behöver inte innebära att jag personligen ser just det löftet som det främsta, men jag tar också det löftet på allvar. Sen anser inte jag att bejakandet av prästvigda kvinnor och välsignelse av personer som ingått partnerskap är något som omöjliggörs av att "stå fasta i kyrkans tro, rent och klart förkunna Guds ord, så som det är oss givet i den heliga Skrift och så som det är omvittnat i vår kyrkas bekännelse".
Jag ser verkligen inte någon motsättning. Tvärtom!
Skicka en kommentar